tisdag 25 november 2008

Tisdagens snabba pockettips


Är du sugen på att göra en ny bekantskap. Lära känna några nya poliser kanske? Rent av en och annan trött svenska kriminalare? I så fall kan du testa Carin Gerhardsens debut ”Pepparkakshuset” som nu kommit ut på pocket. Bokens nav är Hammarbypolisen på Södermalm i Stockholm med kriminalkommissarie Conny Sjöberg i spetsen. En rad till synes orelaterade mord äger rum i olika delar av Mellansverige och man upptäcker så småningom att offren har en gemensam nämnare. Offren är alla lika gamla och har växt upp i samma sörmländska småstad.

Boken är en typisk svensk polisroman, och huvudpersonerna på polishuset i Hammarby har mycket gemensamt med fiktiva kollegor i Uppsala, Örebro och Visby och Oskarshamn. Gillar du dom kommer du garanterat att gilla Gerhardsens poliser. Det här är helt enkelt en habil svensk deckare.

Något av det som Lillasyster gillar mest med boken är miljöerna. Det är nämligen en kombo av södra Stockholm och Katrineholm. Och det är något visst att läsa om onda mördare som smyger omkring på gatorna i Enskede, poliser som dricker öl på Hotell Clarion vid Skanstull och våldtäktsmän som bor i Mälarhöjden. Att Gerhardsen sedan gör Katrineholm till ondskans nav i Södermanland är riktigt skoj. Denna småstad som enligt lokalbefolkningen blivit utnämnd till Sveriges tråkigaste ter sig så osannolik som vaggan för en grym seriemördare att det blir riktigt troligt, om ni är med på vad jag menar. Dessutom är det ju alltid kul att läsa om svenska småstäder istället för små byar i Yorkshire eller Skottland.

Det här är första boken i en tänkt serie om Hammarbypolisen. Det ska bli spännande att se vad Conny och kollegorna hittar på framöver.

/Lillasyster

3 kommentarer:

Emm sa...

Jag gillade den inte nått vidare. Hade helt klart förväntat mig mera.

Deckarsystrarna sa...

Emm, jag kan förstå vad du menar, vilket kanske verkar bakvänt eftersom jag rekommenderar boken...hmm...jag har ett ganska pragmatiskt sätt att förhålla mig till deckare. Ibland vill man bli storslaget berörd, då läser man kanske Lehane eller O'dell (eller kanske Ajvide eller Lapidus för mig då ;). Ibland vill man bara bli underhållen och då tycker jag den här boken funkar helt ok. Det är inte världens bästa deckare, men den fyller sin funktion liksom, och det finns ju en hel del andra som är sämre tycker jag...Och sen kan det vara kul att se var en serie tar vägen också :)

Emm sa...

Jo, jag förstår vad Du menar också. :) Jag kommer troligen läsa hennes nästa bok just för den sakens skull.