Ibland är det plågsamt att läsa kriminalromaner. En av de mest obehagliga känslorna som finns är att vara trött. Inte lite sömning alltså, utan uttröttad. Så där som man blir om man är småbarnsförälder med en nyfödd bebis med kolik, eller har allvarliga ekonomiska problem som måste ältas om natten, eller segdragen influensa…ja ni fattar. Och i polisdeckare är ju alltid alla poliser så trötta. De jagar onda mördare, kämpar mot klockan för att hindra att nya brott begås, sover tre timmar per natt innan de är tvungna att fullständigt utmattade gå och hålla presskonferens. Arma människor. Man vill bara skrika ”men ge honom/henne en natt ledigt då!”. Finns det inga andra poliser på Wallanders, Winters eller Huss rotlar? Och hur smart blir man egentligen när man har sovit 12 timmar på en vecka? Hur många skurkar kan man fånga? Är polisfacket informerat om dessa grava missförhållanden?
Nu kanske det låter som om deckarsystrarna inte gillar dessa kriminalkommissarier. Det gör vi ju visst, de är nästan som familj för oss. Men ibland kan det ju vara skönt med omväxling. Och då kan man testa en trött turkisk kommissarie istället. Lär känna den kedjerökande kommissarie Cetin Ikmen vid Istanbuls mordrotel. Han är förvisso också trött, vilken heltidsarbetande åttabarnsfar skulle inte vara det? Han har dessutom en demenssjuk pappa att ta hand om, och en olycklig polisassistent vid namn Suleyman som enda stöd i sina utredningar.
Böckerna om kommissarie Cetin Ikmen är skrivna av Barbara Nadel. Hittills har det utkommit fem böcker på svenska, varav fyra finns på pocket. Den första boken i serien är ”Belsassars dotter”, om man nu vill börja i rätt ordning. Det är kul att läsa Nadels böcker om Ikmen just för att de är både olika och lika de vanliga polisdeckarna. Miljöbeskrivningarna av Istanbul är exotiska, intrigerna och de olika personerna känns originella samtidigt som polisarbetet känns bekant. Vissa saker är uppenbarligen desamma oavsett om man är verksam i Istanbul eller Ystad.
/Lillasyster
1 kommentar:
Hej
Ja, men i verkligheten kan det faktiskt bli en hel del övertid för poliser, däremot kan de också vara lediga och bli sjuka. Men vem vill läsa en bok om kommissarie Greger Thulin, där det på sida nr 22, visar sig att Greger får flunsan och försvinner ur bilden nerbäddad i en säng? *ler*
Kram
Ramona
Skicka en kommentar