lördag 8 november 2008

I begynnelsen var... också mycket skräp


Jag skulle vilja instämma i lillasysters beskrivning av vårt "litterära uppvaknande". Men sanningen är väl också att det stod en del skräp mellan de kreddiga tegelstenarna och den politiskt medvetna lektyren (Tyst vår, Jord och makt i Sydamerika etc.). Böckerna om politik och samhällsfrågor var förresten pappas. Mamma hatade dem. Jag har funderat lite kring hur man bäst skulle kunna beskriva mammas förhållande till politik och kommit fram till att den korrekta termen nog är ”aggressivt ointresserad”.

För storasyster lockade litteratur av tveksam kvalitet mest i åldern tio-arton. Jag tänker kanske inte direkt på Harlequinserien och detta var ju långt innan chick-litt, men lättläst spänningslitteratur, gärna med romantiska intriger.

Men visst, storasyster läste annat också. Och vissa böcker bär jag med mig än idag.

Några tidiga läsupplevelser som satte bestående spår:

Slakthus 5, Kurt Vonnegut
Minns den inte som en krigsskildring utan snarare som en fyndig, fantasyliknande (jorå, storasyster läser Fantasy) berättelse där huvudpersonen utan problem kunde förflytta sig framåt och bakåt i tiden… En av de där böckerna man blev påtvingade i skolan, vilket man gladde sig åt i efterhand. Minns att jag var både förvånad och försiktigt hoppfull inför upptäckten att denna bok räknades till ”bra litteratur”. (Den var, i mitt tycke, alldeles för spännande och lättläst för att kunna vara ”tung” ur ett litterärt perspektiv.)

På stranden, Nevil Shute
Shit, minns den som den bok som framkallat mest ångest hos mig. Någonsin. Kärnvapenkriget är ett faktum. Alla jordens människor ska dö. Bokens huvudkaraktärer inväntar domedagen i Australien. Läs den om/ när du vill må riktigt dåligt. Eller förresten; läs den kanske inte alls. Motsatsen till feel-good.

Allt av Maria Lang
Där satt den. Storasyster och lillasyster delade intresset för Maria Lang under barndomen/ tidiga ungdomen. Kanske för att de stod lättillgängliga i bokhyllan och bara väntade. På rad. Och verkade mer spännande än Ivar-Lo och Lagerkvist. De var de också. Inte så sugen på att läsa om idag, men öppnade dörren till den genre som kom att bli favoriten.

Vilken konstig blandning det blev... Men måste det inte få vara så? Att pröva sig fram för att hitta det man gillar (eller inte) är väl också en del av att bli vuxen.

/Storasyster

Inga kommentarer: