Ni vet hur det kan vara med vissa deckare. Mycket text och mycket blod. Psykopatiska seriemördare som sprider skräck omkring sig och detaljerade mordplatsscener. Trötta kriminalkommissarier som kämpar mot klockan och aldrig aldrig någonsin får sova. Lite för långa, lite för många ord. Lite för mycket helt enkelt. Nu menar inte jag alls att den typen av deckare behöver vara dåliga, tvärtom, de kan vara väldigt underhållande, men man blir inte så himla känslomässigt berörd av dem. Det är inte alltid en stor läsupplevelse. Men sen finns ju det motsatta också. Böcker som är sparsmakade, där varje ord har en funktion och där författaren vill något mer än att bara skrämmas och få läsaren att bli lätt illamående. Storasyster har tidigare skrivit om sin beundran för Tawni O'dell och nu vill Lillasyster fylla på med Thomas H Cooks ”Där tvivlet gror”. Den är precis så där fantastisk att man verkligen blir drabbad av den.
Handlingen är enkel, en liten flicka försvinner efter det att en tonårig pojke suttit barnvakt åt henne. Pojkens pappa, som tidigare levt ett lugnt och stabilt familjeliv befinner sig plötsligt i en mardröm, där han inte längre vet vem hans son är. Fokus i boken ligger egentligen inte på själva deckargåtan utan på vad som händer inom familjen, och det är här den verkliga dramatiken utspelar sig.
Där tvivlet gror är en bok som handlar om föräldraskap. Om föräldrars drömmar om sina barn, om vilka förhoppningar och illusioner man som förälder skapar och vad som händer när barnet inte uppfyller de önskningar man har. Den handlar om föräldrars kärlek till sina barn och hur långt man är beredd att gå för den man älskar.
Det här är en sorglig, vacker och spännande berättelse som också fick Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman 2007. Läs den!!
/Lillasyster
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar