söndag 23 november 2008

Det finns en Connolly också…

En av Lillasysters absoluta favoritförfattare är den irländske författaren John Connolly. När jag tipsar om honom brukar folk svara ”Ja, men honom har jag ju läst, det är ju han med den där…Harry Bosch!” och så ler dom glatt. Och jag är tvungen att förklara hur det ligger till, att dom blandar ihop min John Connolly med Michael Connelly som förvisso inte är helt oäven han heller men att John Connolly är något helt annat. Han är nämligen något så udda som en hybrid mellan Dennis Lehane och… Stephen King kanske? Här möter den klassiska hårdkokta deckaren den något mer suspekta skräck och spökgenren. Ok, det är kanske mer spöken än skräck, men i alla fall.

John Connolly har skrivit en lång svit av deckare som handlar om privatdetektiven Charlie Parker. Parker är en före detta NYPD-snut som dragit sig tillbaka till en liten stad i Maine. Många av böckerna utspelar sig också just där, och för den trogne Stephen King läsaren känns miljöerna märkligt bekanta.

Den första boken i serien inleds med det brutala morden på Parkers fru och dotter. Parker ger sig ut på jakt efter mördaren och får hjälp av sina två märkliga vapendragare Louis och Angel. Louis är en stilig svart yrkesmördare(en sorts moralisk yrkesmördare dock, han verkar mest ge sig på ondingar) som alltid går klädd i märkeskostymer och skräddarsydda skor. Angel är hans något mindre stiliga pojkvän, som mest går klädd i fula träningsbyxor och t-shirts med konstiga tryck. Till yrket är han inbrottstjuv, naturligtvis en mycket skicklig sådan. De är antagligen ett av de märkligaste kärleksparen som lanserats i en deckare.

Men böckerna har också en annan ovanlig ingrediens, nämligen de andar, änglar och demoner som befolkar dem. Charlie Parker ser nämligen sådant som andra inte ser. Han blir hemsökt av andar, och de skurkar han tampas med är inte alltid bara det vanliga klientelet av avskum, här finns också riktiga demoner. Dessutom är Connollys ondingar ofta extremt udda, de ser konstiga ut, är överjordiskt vackra eller groteskt fula.

Det här låter ju hur flummigt som helst, men faktum är att det är riktigt bra. Kanske är det den sorgsna och melankoliska tonen som finns i alla Connollys böcker som gör att det är så lätt att tycka om dem. Kanske är det hjälten Charlie Parker som allvarsam och betryckt lotsar läsaren genom böckerna. Det är vackert, våldsamt och annorlunda.

Några av Connollys böcker har översatts till svenska, jag vill minnas att det är ”Dom som dödar”, ”Den vita vägen” och ”Onda män” (som för övrigt inte handlar om Charlie Parker, utan om en ensam jättepolis på en isolerad ö utanför Maine som kallas för Melancholy Joe, en mycket bra bok ), men de verkar inte längre vara möjliga att beställa via Bokus eller Adlibris. Vill man läsa på svenska får man istället kolla med sitt lokala antikvariat eller på biblioteket. Annars finns samtliga böcker på engelsk pocket. Serien om Charlie Parker inleds med ”Every dead thing”, ytterligare sex böcker i serien finns på pocket, den senaste heter ”The reapers”. Connolly har också gett ut en novellsamling ”Nocturnes” och den underbara boken ”The book of lost things” som är en sorts sagobok, lite i samma stil som Narnia, fast brutalare och roligare.

Lillasyster har svårt att förstå varför Connollys böcker inte slagit i Sverige, dom är ju helt enkelt skitbra! Men kanske är dom för udda för att gå hem hos den svenska deckarpubliken. Men om du gillar Lehane och King så gillar du nog Connolly också. Pröva på en och kolla vad du själv tycker. Läs John Connolly redan idag! Läs mer om John och hans böcker här; http://www.johnconnollybooks.com/index.php

/Lillasyster

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lehane OCH King? Det låter nästan
för bra för att vara sant. Två av mina favoriter i en bok, alltså.

Min önskelista till jul blev precis utökad! Tack för det!

Och nu fungerar det att kommentera också! Vad kul!

Deckarsystrarna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Min lillasyster (egentligen mellansyster) gillar också John Connolly, men själv har jag inte läst någon bok av honom ännu. Men i fjol köpte jag Döda män till henne i julklapp men den hade hon ju förstås redan läst. Så nu står den i min bokhylla och väntar tålmodigt.

Kul med en renodlad deckarblogg.