Visar inlägg med etikett Mons Kallentoft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mons Kallentoft. Visa alla inlägg

lördag 3 januari 2009

Jamiaca by night

Fråga: Du befinner dig på en underbar resort i ett spännande karibiskt land. Kvällsluften är ljum och (förlåt, med risk för att verka sexistisk) de svarta männen vackra . Paraplydrinkarna trängs på ditt bord och ”Redemption song” hörs i bakgrunden. Vad gör du?

Svar: Du ägnar kvällen, alla kvällar, hela veckan faktiskt, åt att läsa böcker i hotellbaren.

Grattis, du har nu bevisat för dig själv, och alla andra, att du är en äkta boknörd.

Detta hände alltså mig när jag helt nyligen besökte Jamaica med min son. Faktum är att jag indirekt tvingade sonen att läsa sig igenom veckan också, eftersom jag inte var så sugen på andra aktiviteter och jag liksom, öhh... bestämde att vi skulle hänga på hotellet och göra ingenting (= läsa böcker).

Följande böcker hann vi med:

”Sommardöden” av Mons Kallentoft: Få svenska författare skriver så bra som Mons (och då räknar jag inte bara in deckarförfattare). Jag älskar hans språk. Till och med sonen noterade: ”Mamma, han skriver på ett väldigt speciellt sätt”. Nu måste jag genast läsa ”Midvinterblot”. Allt kommer i fel ordning som vanligt mao…

”Nattvakt” av Kit Whitfield – se separat inlägg.

”Bad girl” av Mario Vargas Llosa: En underbar, underbar bok om omöjlig kärlek, som jag egentligen inte får skriva om eftersom det inte är en spänningsroman. Men, det är ju min blogg så… Läs den genast! (Fast, kanske inte på svenska? Bara den svenska titeln ger mig rysningar: ”Den stygga flickans rackartyg”...)

”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist: Om du har följt vår blogg så vet du att John Ajvide Lindqvist är en av våra favoritförfattare. Och som vanligt blir jag inte besviken. ”Människohamn” handlar om den bottenlösa sorgen efter ett försvunnet barn, om ensamhet och utanförskap, men också om spöken på flakmoppe som citerar The Smiths. Som vanligt är John en formidabel berättare. Historierna verkar aldrig ta slut och som läsare trollbinds man från första sidan. Jämfört med tidigare böcker är ”Människohamn” en vemodigare och kanske också vuxnare berättelse. Läs idag!

/Storasyster

torsdag 11 december 2008

Lillasyster har också reskompisar…


Om det här hade varit en annan typ av blogg, så hade jag kunnat skriva ett inlägg om svensk sjukvård och om hur akutmottagningen i den stora sörmländska staden mest av allt liknar en amerikansk dokumentär på TV4 Fakta som skulle kunna heta ”ER in the Bronx” . Men, det här är ju en bokblogg så vi hoppar över det. Istället kan Lillasyster bara konstatera att detta har varit en hysterisk vecka och att hysterin fortsätter några dagar till (men det kanske alltid är så här före jul), vilket har gjort att bloggandet hamnat på undantag.

När jag sedan läser storasysters inlägg ser jag att hon berättar om sina reskompisar och då också sina resor. Som nu. Till Jamaica. Men, Lillasyster reser faktiskt också. Ok, inte lika långt, inte lika exotiskt, men ofta. Eftersom jag bor i en liten stad behöver jag nämligen allt som oftast sätta mig i bilen för att åka till större städer, t ex då för att kolla upp lokala vårdinrättningar, bilverkstäder eller något annat lika spännande. Och, när jag åker bil är det ytterst viktigt att jag har bra reskompisar. I bilen lyssnas det nämligen nästan aldrig på musik eller radio utan så gott som alltid på böcker. Lillasyster ÄLSKAR att lyssna på böcker.

Kärlekshistorien tog antagligen sin början någon gång under barndomens somrar då systrarna lyssnade på ”Sommarlovsföljetången”, detta underbara påfund. Bland de riktiga guldkornen kan nämnas ”Tordyveln flyger i skymningen” och ”Bland monster och hjältar på himlavalvet”. Sedan var det lugnt med lyssnande ett antal år, när Radio Stockholm plötsligt började köra Sjöwall-Wahlöö som följetång, jag tror det var sommaren 1987. Det var så fantastiskt bra. Thorsten Wahlund läste ”Mannen på balkongen” och jag var bara helt fast.
Nu har jag alltid en bok på gång i bilen. Om jag är utan känns det konstigt, som om jag glömt något väldigt viktigt, som plånboken, körkortet eller linserna. Några av mina absoluta favoritböcker har blivit till favoriter i bilen, och kanske just för att jag har lyssnat på dem. Om jag då skulle dela med mig av några av mina favoriter som jag lyssnat på under de senaste året skulle det bli följande;

Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Jo, jag vet. Vi har ju skrivit en del om honom tidigare. Men han är ju så bra. Och i Lillasysters ögon är kanske Människohamn hans bästa bok. Och kanske också årets största läsupplevelse. Människohamn handlar om Anders vars dotter Maja försvinner spårlöst på isen en vacker vinterdag. Det är en bok som handlar om att sörja men också om att älska. I boken finns både skräck, magi och spöken, men också bottenlös förtvivlan och den starkaste kärlek. Det är vackert. Dessutom läser John själv sin bok! Och han gör det bra. Det är imponerande.

Midvinterblot av Mons Kallentoft

Nu för tiden får ju offren röster i var och varannan bok, men Kallentoft var först med det. (I alla fall startade han den pågående trenden, Lillasyster vågar inte uttala sig om greppet har förekommit tidigare). När jag lyssnade på Midvinterblot var jag helt oförberedd. Boken hade precis kommit ut och jag laddade ner den på Mp3. Lillasyster fattade ju att den kanske skulle vara bra, men inte att jag skulle bli så berörd av denna poetiska, vemodiga bok och de karaktärer som Kallentoft beskriver. Den som inte blir påverkad av den ensamma utstötta Bollbengan och hans sorgliga öde har ett hjärta av sten. Boken är dessutom utmärkt uppläst av Thorsten Wahlund.

En tredje favorit i lyssnargenren är Håkan Nesser. Den senaste Nesser Lillasyster lyssnade på var ”Från doktor Klimkes horisont”. Nesser är lysande. Han är alltid lysande. Han skriver fantastiskt, och han läser fantastiskt. ”Från doktor Klimkes horisont” är en novellsamling och här får Nesser möjlighet att briljera och visa upp hela sitt register. Lillasyster är mest fascinerad av hans förmåga att skapa stämningar som gör att det han beskriver känns påtagligt och närvarande på ett unikt sätt. Hur gör han? Dessutom läser Nesser som sagt sina egna böcker, och det är en njutning att lyssna! Ett extra plus är att boken består just av noveller. Det innebär att man inte drabbas av samma abstinens varje gång man parkerar bilen och måste gå av.

Hur som helst, om du inte har testat att ta med bokkompisar i bilen, på tåget, flyget eller båten så gör det. Rekommenderas framför allt för dig som hatar att sitta i bilkö. Bilköerna kommer att förvandlas från påfrestande stressmoment till dagens bästa stund. Du får sitta i lugn och ro och lyssna på din favoritbok. Du kommer att önska att köerna aldrig tar slut.

/Lillasyster

tisdag 9 december 2008

Välj resekompisar med omsorg!

Res aldrig utan en bok! Du vet inte när du blir sittande i 14 timmar på Frankfurts pittoreska flygplats nästa gång…

Själv packar jag väskan för 8 dagar på Jamaica. Även om jag ska erkänna att kultur inte blir huvudfokus (tänk paraplydrinkar och tennislektioner) packar jag självklart en trave böcker:

”Sommardöden” av Mons Kallentoft. Uppföljaren till ”Midvinterblot” och om snacket stämmer en av säsongens bästa deckare.

”Vredens änglar” av Joyce Carol Oates. Ja, ja, ja, jag vet. Kanske är den här boken inte en deckare, eller skräckis, men det bryr jag mig inte om. Det är ju ändå min blog, typ. Den verkar i alla fall läskig och Oates är ju dessutom bara bäst.

”Fri” av Natsuno Kirino . Japansk thriller om några kvinnor som arbetar på en snabbmatsfabrik. Vem vet vad som hamnar i den plastförpackade yakitorin?

/Storasyster