Deckarsystrarna går på bio -igen!

Jo, vi vet. Det här är en bokblogg och inte en filmblogg. Men ibland gör vi undantag. Framförallt när det gäller svenska deckare som blivit film. Nu har lillasyster varit på bio och sett ”Män som hatar kvinnor” ganska precis ett halvår efter alla andra. Men, har man en ettåring hemma så har man.

Hur som helst så lyckades vi alltså få barnvakt och begav oss in till Saga på Kungsgatan i Stockholm. När jag köpte biljetterna på internet några timmar före föreställningen så var biosalongen helt tom (vem går på bio en torsdag klockan två?)och jag såg fram mot två och en halv timmes hålla handen och hångel light i en öde salong. Så blev det inte. När vi kom fram till bion visade det sig att hela Åkersbergas PRO-förening också skulle se denna omtalade film. Att se på bio med ett antal pensionärer visade sig dock vara betydligt med underhållande än skräniga tonårsgäng. Det tisslades och tasslades och fnissades men hela tiden diskret. Man kommenterade Salanders utseende och skrattade åt Mikael Blomqvist snopna min när Salander övergav honom efter en minst sagt märklig kärleksakt. Föreställningens höjdpunkt infann sig dock när Salander oskadliggjorde den slemmige förmyndaren med en elpistol. Från bakre raden hörs en ljudlig viskning; ”Gulligt!”

Hur var filmen då? Jo, den var mycket underhållande. Är man svältfödd på kultur så känns den nästan som ett mästerverk. Filmen är snygg, spännande och man har kortat ner många av de långa och tjatiga passagerna från boken. Man slipper se Mikael Blomqvist dricka kaffe och surfa på internet i det oändliga liksom. Som lokalpatriot gläds jag också åt glimtarna av den lilla sörmländska staden där jag bor och där delar av filmen är inspelad. Bland skådespelarna är det förstås Naomi Rapace som utmärker sig som Lisbeth Salander. Hennes minspel är genialt. Mikael Nyqvist är skönt tillbakalutad och tar liksom inte över föreställningen. Om man är sugen på att se en välspelad film med snyggt foto och snabbt tempo så ska man absolut se denna, dessutom hör det väl nästan till allmänbildningen att göra det.
/Lillasyster

Sommarens höjdpunkt?

Jaha, jag vet vad ni tror. Att systrarna åter har gett upp bloggandet. Men, så är det faktiskt inte. Jag har ju lovat att sköta mig, inte sant. Problemet är bara vår inriktning på bloggen. Vi skriver ju som bekant bara om sådant vi gillar. Och jag har slösat bort några veckor här under sommaren på att läsa sådant jag inte gillar... Problemet med mig är att jag har svårt att tillåta mig själv att avsluta böcker utan att läsa klart dem... De kan ju, helt otippat, bli bättre... Fast de blir de ju inte, vilket de senaste veckornas läsning bevisar. Och eftersom vi inte skriver om sådant som vi ogillar så blir det ju inget att skriva om. Ni fattar.

Men, några glädjeämnen finns det ändå. Just nu håller jag nämligen på och lyssnar på den alldeles fantastiskt bra "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. Oj oj oj... Den här boken är så otroligt spännande och den absolut bästa boken som duon skrivit. Handlingen rör sig kring infiltratören Piet Hoffman, som på svenska polisens uppdrag är på väg att spränga ett polskt knarksyndikat. Hoffman lever dubbelliv, verkar vara en vanlig snubbe med villa i Enskede, fru och två små barn. Samtidigt smugglar han knark och smyger i väg på hemliga möten med poliser. Boken är inte utlyssnad ännu, men än så länge (mer än halva boken är avverkad) är den högklassig. En riktig bladvändare (eller vad motsvarigheten i ljudboksformat nu kan vara) med tät intrig och trovärdiga karaktärer, och en story som känns mycket realistisk. Dessutom läser Peter Andersson väldigt bra, ytterligare ett plus. Gå och köp, eller låna, eller... ja läs den helt enkelt.

En annan sak också...Lillasyster är ju som bekant sjukt svag för John Connolly och i förra inlägget hade jag precis börjat läsa hans senaste bok "The Lovers". Den hör inte till de där tråkiga böckerna jag läst under sommaren. Tvärt om, Connolly är i högform och seriemördare blandas med demoner på sedvanligt Connollyskt vis. Men, boken är nog mest för oss invigda. Ska du läsa om Connollys olycklige svårmodige hjälte Charlie Parker, börja från början med "Every dead thing". Annars blir det hela nog rätt obegripligt.

/Lillasyster