Deckarsystrarna går på bio -igen!

Jo, vi vet. Det här är en bokblogg och inte en filmblogg. Men ibland gör vi undantag. Framförallt när det gäller svenska deckare som blivit film. Nu har lillasyster varit på bio och sett ”Män som hatar kvinnor” ganska precis ett halvår efter alla andra. Men, har man en ettåring hemma så har man.

Hur som helst så lyckades vi alltså få barnvakt och begav oss in till Saga på Kungsgatan i Stockholm. När jag köpte biljetterna på internet några timmar före föreställningen så var biosalongen helt tom (vem går på bio en torsdag klockan två?)och jag såg fram mot två och en halv timmes hålla handen och hångel light i en öde salong. Så blev det inte. När vi kom fram till bion visade det sig att hela Åkersbergas PRO-förening också skulle se denna omtalade film. Att se på bio med ett antal pensionärer visade sig dock vara betydligt med underhållande än skräniga tonårsgäng. Det tisslades och tasslades och fnissades men hela tiden diskret. Man kommenterade Salanders utseende och skrattade åt Mikael Blomqvist snopna min när Salander övergav honom efter en minst sagt märklig kärleksakt. Föreställningens höjdpunkt infann sig dock när Salander oskadliggjorde den slemmige förmyndaren med en elpistol. Från bakre raden hörs en ljudlig viskning; ”Gulligt!”

Hur var filmen då? Jo, den var mycket underhållande. Är man svältfödd på kultur så känns den nästan som ett mästerverk. Filmen är snygg, spännande och man har kortat ner många av de långa och tjatiga passagerna från boken. Man slipper se Mikael Blomqvist dricka kaffe och surfa på internet i det oändliga liksom. Som lokalpatriot gläds jag också åt glimtarna av den lilla sörmländska staden där jag bor och där delar av filmen är inspelad. Bland skådespelarna är det förstås Naomi Rapace som utmärker sig som Lisbeth Salander. Hennes minspel är genialt. Mikael Nyqvist är skönt tillbakalutad och tar liksom inte över föreställningen. Om man är sugen på att se en välspelad film med snyggt foto och snabbt tempo så ska man absolut se denna, dessutom hör det väl nästan till allmänbildningen att göra det.
/Lillasyster