Det finns saker som man aldrig kommer att få reda på. Ni vet hur det är; var det egentligen Christer Pettersson som sköt Olof Palme? Vad skulle tredje omgången av Riket egentligen handlat om ifall von Trier hade fullföljt serien? Vem var det egentligen som ringde hem till mig en vecka före mitt bröllop 1995 och viskade i telefonen att han tyckte mycket om mig? (Det var inte min blivande fd man, för han låg och sov i sängen). Små och stora saker där sanningen aldrig kommer att komma fram. Frustrerande, retfullt eller bara irriterande. Nu har jag blivit exponerad för en till sådan sak. Vem är egentligen Tim Davys?
Tim Davys är en pseudonym som skrivit böckerna Amberville och Lanceheim, de första två böckerna i en planerad serie om fyra. Trots det engelskklingande namnet är Davys svensk. Debutboken Amberville lanserades med buller och bång i oktober förra året. Böckerna har blivit en internationell försäljningssuccé , sålts dyrt till bl a USA. Diskussion om filmrättigheter pågår. Reklamkampanjen var efter vad jag förstår massiv. Bloggare dränktes i recensionsex, disktrasor och purjolökar (?!) Och kampanjen verkade ha effekt. Det har spekulerats vilt i vem Tim Davys kan vara. Själv låter han hälsa genom sin förläggare att han aldrig kommer att avslöja sin rätta identitet. Så, det enda man kan göra är alltså att fortsätta spekulera. Mycket irriterande. Lillasyster har sett alla möjliga förslag, allt från Martin Kellerman och Sigge Eklund till Carl Johan Vallgren.
Själv har Lillasyster nu läst den första boken, Amberville. För den som har missat boken kan det vara viktigt att ta del av följande information; Det som är speciellt med Tim Davys böcker är att alla personer är mjukdjur. Ja, just det, gulliga små mjukdjur. Kaniner, gaseller, björnar…vad du vill. De befolkar en stad som heter Mollisan Town där de framlever sina liv som folk gör mest. Trots att de är mjukdjur då. Och som i alla stora städer förekommer också kriminalitet och brott.
I den första boken söks Eric Björn upp av en gangsterkung, som också råkar vara duva, och hans våldsamma torpedapor. Duvan har fått reda på att han står på en dödslista, och nu vill han att Eric ska leta reda på listan och se till att hans namn stryks, annars kommer Gangsterduvan att skada Erics fru, Emma Kanin. Eric Björn har alltså inte så mycket att välja på utan får ge sig ut på jakt efter listan, tillsammans med sina gamla vapendragare, Kråkan Tom Tom, Sam Gasell och Ormen Marek. Låter det tramsigt? Det är det faktiskt inte. Det är riktigt bra och underhållande. En klassisk noirdeckare i gosedjurstappning, helt enkelt.
Men, det går naturligtvis inte att läsa utan att spekulera i vem som har skrivit detta. Lillasyster läser och funderar. Och blir mest av allt frustrerad. Man kan ju fundera på följande saker; Om nu förlaget lägger ner en massa pengar på att marknadsföra dessa böcker måste de vara hyfsat säkra på författaren. Knappast en debutant alltså. En författare som ger ut böcker under pseudonym måste ha sina skäl… antingen är han verksam i en annan genre, kreddig finförfattare kanske, och vill inte bli förknippad med noirdjurdeckare av olika skäl. Eller så är det kanske en författare på väg utför, vars namn inte skulle sälja lika bra, eller någon som är så fast i ett fack att han inte tror att hans böcker kan få en rättvis bedömning om de ges ut under rätt namn. Lillasyster vet inte vad hon ska tro.
Det finns något i böckerna som för tankarna till Håkan Nesser. Framför allt miljöbeskrivningarna, den fiktiva staden Mollisan Towns uppbyggnad påminner en del om Mardaam. Ibland tycks staden också lite också lite New York-inspirerad, och Nesser har ju bott just där i några år. Men å andra sidan ger böckerna en känsla av att vara skrivna av en något yngre person än Nesser och saknar dessutom hans speciella stil. Lillasyster är konfunderad. Vem ÄR denne Tim Davys. Vad tror du? Skriv en kommentar och gissa vilt. Och glöm inte bort att läsa boken, för den är faktiskt riktigt riktigt bra.
2 kommentarer:
Har precis börjat läsa bok 2 Lanceheim. Verkar lovande den också.
Jag gissar på Sigge Eklund.
1. Tror på etablerad författare, eller åtminstone etablerad person i bokbranschen, främst pga författarens höga kunskap kring försäljning av internationella rättigheter. Hade också redan kontakt med översättare, alternativt kunde översätta själv.
2. Den massiva marknadsföringskampanjen mot bokbloggare tyder på en person med intresse för just bloggeri. Sigge Eklunds tjänst på Bonniers innehåller bla just detta.
3. Den i punkt 2 nämnda kampanjen var troligtvis (min gissning) planerad redan på manusstadiet. Purjolöken känns inskriven enbart med syfte att kunna skicka ut en purjolök till bloggarna vid en tidpunkt då de förhoppningsvis kommit just så långt i boken. Ytterst strategiskt.
4. Det faktum att ingen hittills läckt om Davys identitet tyder på att väldigt få personer känner till den. Att det är någon internt på förlaget gör cirkeln lite snävare.
Men. Jag har inte läst Eklund och kan inte uttala mig om ev likheter i språkbruk etc. Kanske ska man snarare leta efter en tvåspråkig författare som själv kunnat översätta till engelska.
Visst är det spännande?!
Många bra argument där! Håller med dig, det är spännande, men också vansinnigt frustrerande.
Men, en bra grej med detta är ju att man blir nyfiken på författare som man inte läst, som Sigge Eklund. Nu ska jag beställa hans Varulvsdansen (visst heter den så?) och under läsningen fundera på om han möjligen kan ha skrivit Amberville.
/lillasyster
Skicka en kommentar